Författare

På World Emoji Day den 17 juli 2020 publicerades min faktabok Emoji: En historia om känslor, bajs och ett gult leende. Boken blev uppmärksammad i SVT Morgonstudion, TV4 Nyhetsmorgon och Morgonpasset i P3. Boken är den första, och enda, på svenska som beskriver varifrån emojier kommer ifrån och hur det hela faktiskt fungerar. 

Min debut som romanförfattare sker 2010 med “Afrikas öga”, vilket blir den första delen i en trilogi om äventyraren Thomas Blake. Tillsammans med “Lauras ögon” (2010) och “Barnens ögon” (2012) parodierar trilogin äventyrsromaner. Tyngdpunkten ligger på humor. 

Efter kände jag att det var dags för mig att dra mitt strå till stacken i svensk litteratur och skriva en Stockholmsdeckare. Resultatet blev “Block: En deckare ur balans i tiden” (2014). Fyra år senare kom uppföljaren “Block: Mannen i vitt” (2018). Med inspiration från Sir Arthur Conan Doyle är böckerna indelade i olika fall som Josef Block, Sveriges enda metatemporala privatdetektiv, tar sig an – ibland frivilligt, ibland ofrivlligt. 

Block mottogs väldigt väl och kallades bl.a. för årets märkligaste deckardebut. Jag kan inte annat än hålla med. 

Mellan de två böckerna fick jag skrivkramp och skrev därför under sommaren 2015 den politiska satiren “För Sverige i tiden”. En lättsam bagatell som släpptes 2017. 

💬 Sagts om Block


Recensioner

Så började det

Jag var 11 år när jag fick mitt första refuseringsbrev. Bonnier hade tackat nej till att ge ut min sju sidor långa novell ”Tonton och sin hund Mouli.” Om vi bortser från ytterst korta alster på två tre A5-sidor så var detta min debut som författare och det var med dessa bevingade ord som jag inledde denna bana i livet med:

En dag när Tonton och Mouli gick ute på en gata i Athen hörde dom en helikopter. När Tonton tittade upp mot helikoptern såg han ett dödskalle märke på den. Det var gerillaligan dödskallarnas märke. Han såg att helikoptern åkte ganska lågt. Då tog Tonton blixt snabbt upp en änterhake och kastade den upp mot helikoptern så den fastnade. Och sen tog han Mouli och greppade sig fast på repet och så bar det iväg.

Jag gillar fortfarande att kasta läsaren rätt in i händelserna men nu gör jag det utan att riskera att bli stämd för upphovsrättsbrott. Många noveller blev det men steget till fullängdsroman kändes oåtkomligt. Det vill säga, tills jag läste en bok som fick mig att känna: jag kan skriva bättre än det här! Så tack David Gibbins, för att du fick mig att ta steget 🙏